Hej Jag är minstingen i familjen och heter Mei-Zy kallas för Bebbis och Bebban.         Detta är min Dagbok.

Ja så har då min syster Miz-Ty "Alice" flyttat till Jessica i Växjö. Jag vet att hon har fått det jättebra där men jag saknar henne sååå mycket. Nu är jag ju ensam med alla de stora killarna och tjejerna. Min mamma är inte mycket att räkna med. Hon ska bara uppfostra mej som om hon visste vad det var " hmm besserwisser". Hon är i alla fall jättegooo med mej och sover hos mej på natten. Jag tycker sååå mycket om min mamma - Lilla Ida-.

Jag har i alla fall uppfatta att Mario Chippolini allmänt kallad Chicko är en sur gammal kille på nästan 7 år. Han morrar åt mej - Ha - precis som om jag skulle bry mej. Nej jag ger mej på honom i stället och vet ni vad han har veknat och går undan för mej. TOPPEN. Kalle min pappa viftar på svansen åt mej och går undan. Min kusin Stumpis är en liten förnäm dam som man inte ska störa när hon inte vill, för då klagar hon och så kommer mammis springande och räddar undan henne direkt, men när hon vill leka då är hon en toppenkompis och så snäll, jag får vinna hela tiden.

Jag har det jättebra, har fått alla att dansa efter min pipa. Får jag inte som jag vill så är det bara till att morra och klaga lite så kommer mammis och säger ifrån till de andra att jag är liten och att de ska vara försiktiga med mej. Jag tror faktiskt att de börjar bli lite rädda för mej. Mammis kallar mej för hulligan vilket jag absolut inte kan förstå.

Jag är såååå duktig såååå jag är helt torr. Mammis i huset öppnar dörren för mej så jag kan komma ut och få gjort vad jag ska. Sedan ljuder mammis ljuva stämma DYYYYYKTIG så det hörs i hela byn. Vem tror hon bryr sej om att jag kissat eller bajsat. Vilka ideér de där tvåbenta har. Första gången hon vråla DYYYYYKTIG då blev jag så rädd så jag sprang in. Ja det lät som ett larm så det var bäst att fly. Numera vet jag att hon bara är sååå stolt över mej så jag kostar på mej att vifta stort åt henne och ännu stoltare blir hon.

Nu har jag även fått något konstigt genomskinligt som jag inte såg i en skål. UUUUSCH vad äckligt jag nästan drunknade i det de kallar det för vatten och det ska man ha i sej. Ja ja efter några försök så kom jag på hur man gjorde, men om det var så gott det vet jag inte. Man ska tydligen ha det i sej ideligen för den där skålen kommer fram titt som tätt. Jag gör vad jag kan . 

Vi har en härlig trädgård. Idag har jag jagat min mamma där ute och vi hade jättekul men ett tu så började det regna och det var ungefär som när jag badade -absolut inget skönt-. Så mamma och jag fortsatte vår jakt inomhus men se det satte mammis stopp för. Vi hörde hennes ljuva stämma - ut i köket ni är våta - hon gillar inte att vi blöter ner parketten. OCH vet ni vad - jag fick kläder på mej. Vilka idiotiska uppfinningar det vill jag inte vara med om - så glöm dem -.

GÄÄÄÄSP - Nu är jag bara såååååå trött.

Januari 2008

Nu har vi haft JUL & Ny År i vårt hus. Julafton med kalkon och allt annat gott som det LUKTADE . Jag var naturligtvis julens höjdpunkt alla skulle kela med mej och jag njöt i fulla drag. Massor av paket fick jag men jag gillad papperen bäst. Det var sååå mycket papper att busa i och bita sönder -Jättekul-. Tara som vill bli veterinär lekte såååå mycket med mej, men allt har ett slut och jag somnade lugnt mitt i min pappershög för jag visste att mammis hade 100% koll på mej.

Inte för att jag kan förstå vad det ska vara för roligt med allt det oväsen som de håller på med, med något som kallas smällare. Jag är glad att de började skjuta lite då och då en hel vecka innan helvetet brakade loss. Jag hann vänja mej vid det och de andra fyrbenta här i huset sa inget så jag antog att det inte var farligt utan bara var ok. Mammis hon sov hon och det tyckte jag var lite väl bra så jag satte igång och fick upp henne. När jag fått upp henne tittade hon inte en gång  på mej, i alla fall inte vad jag såg. Det var en tuff en tänkte jag så något mer sova av blev det inte på några timmar. Jag menar är nu alla uppe så kan vi väl leka lite och ha kul. Det verkar ju alla grannar ha.

Idag verkar alla vara helt slutkörda de ligger och sover överallt och ingen vill busa med mej så jag lägger mej väl jag med. " undrar hur Alice haft det i natt-jag saknar henne allt". Hon skickade en bild på sej själv, hon hade blivit så sööt.

Gäääääsp.

Hej. Nu har jag hunnit bli 11 veckor och jag tycker att livet är hel kul. De andra säger till mej att jag är jobbig men vad då? Allt måste jag ju undersöka. Vem vet hur lång tid jag får på mej innan någon (mammis) kommer och avstyr det hela. Ja jag har jättebråttom. Vi ska inte prata om när matskålarna kommer fram. Då blir det till att se om man kan få smaka en liten bit i var skål. Det gäller att vara så snabb så de andra inte hinner morra för de passar ju sina skålar. jag har kommit på ett knep - om jag lägger mej på sidan och viftar på svansen så tittar de på mej och då gäller det att fort som attan sno till sej en smakbit ur skålen och sen kvickt som en vessla bort därifrån. Ibland är de på håret att jag lyckas komma därifrån.

Jag har jättekul när jag är ute. Om jag skäller när det kommer någon förbi staketet då tittar de ju och sen är min lycka gjord för jag är ju så sööööt såååå det säger alla. Klart man blir lite ego  när man alltid får beröm för sin skönhet. Jag får ny rosett var dag och jag sitter så snällt så samma när jag blir kammad men den där kameran börjar jag bli trött på. Nu har mammis kommit på att det inte bara ska tränas i att ståååå utan nu ska jag ha ett snöre runt halsen och gååå fint, men se då sa jag ifrån. NU räcker det jag tar inte ett steg hör du det mammis. Till slut gav hon sej och jag slapp undan, sen kan hon kalla på mej och locka mej hur mycket hon vill men dum är jag inte, Jag ska inte ha snöre runt halsen punkt slut. Det räcker väl med att jag går i vanligt koppel.  HMH utställnigskoppel HMH det återstår att se, de är ju bara ett snöre och obekvämt är det med..

Nu kommer det någon, måste se vem det är  -  vi hörs  -

Idag den 12 februari 2008 ¨har jag hunnit bli gott och väl 3 månader. Stor flicka på 4 kg.

Jag tycker livet är jättekul. Just nu når jag precis upp över soffbordskanten och jag kan lova er att där finns det saker att hitta. Idag hittade jag en hushållsrulle full med papper. Jag var fullt upptagen med att få spritt ut hela rullen i småbitar i rummet när jag hör mammis ljuva stämma "vad gör du nu?". Det säger hon alltid när jag varit tyst en liten stund och då sticker jag för då vet jag att hon kommer. Idag blev hon inte glad på mej, hon ska vara glad att jag inte tog mobilen för den låg också inom räckhåll, men så tog jag ett blad som någon tappat och tuggade på och då säger mammis direkt -Tack - och så spottar jag ut det och då får jag ju något gott för jag är så dyktig sååå. Kvickt hittar jag naturligtvis något nytt att tugga på - det blir mycket dyktig beröm och mycket godis - till slut tröttnar mammis på mej och då får jag inte mer godis så då finns det ingen mening med att hitta något nytt att stoppa i munnen.

Nu har jag äntligen fått ett namn som vi båda gillarblev det. mammis sa att jag kunde ju inte kallas för bebban och Bebbis hela mitt liv. Jag är lika stor som Divan Smulan. I och för sig är hon ju relativt liten, men vacker det är hon, det tycker till och med jag. Idag la jag mej på henne och slet för allt vad jag var värd i hennes "fantastiska" päls och jeee vad hon skrek. Mammis kom farande och jag stack, ja vilken cirkus. Jag har upptäckt att Divan luktar konstigt och inte nog med att hon luktar utan nu har hon fått vad de kallar för "byxor" på sig. Hon luktar ändå för det har jag lukttestat  och det var ju sjutton vad Kalle gör sej till för henne. URLÖJLIG är han och mammis säger till honom att "det där kan du glömma det blir det inget av med". Inte vet jag vad hon pratar om, hon är allt lite komisk vår mammis, för sen säger hon till Ida att hon tycker hon ska hänga på nu. Så blir det nya bebbar till sommaren. Jag tyckte precis att hon sa att vi inte skulle ha namnet bebban längre - jag förstår inget alls.

Nä nu ska jag se vad jag kan hitta på -hej så länge.

Februari 19. Hej på er igen. Idag tänker jag skryta om hur dyyyktig jag är för det gör min mammis till alla som vill lyssna. Jag har lärt mej stååå, sitt, ligg, tack, stanna, vänta och nu tassen. Det sista tassen den är toppen för när jag är sugen på något så sätter jag mej vid mammis och viftar med tassen och naturligtvis så får jag något gott så dyyyktig som jag är. Ser mammis inte mej så sitter jag på baken och viftar med bägge tassarna så hon ser mej. Ibland säger hon nej nu får det vara nog och går. Ja sur kan jag ju inte bli för jag har ju fått rätt mycket av henne då.

Igår fick jag rårivna morötter till maten och ooooooh vad de var gott. Jag tuggade och tuggade och tuggade och..... så alla riktigt såååg. När jag tänker närmare efter så var det faktiskt rätt svårtuggat men gott var det, inte som riset jag fick smaka här om dagen. Det var visserligen inte så dumt, men man blev ju aldrig av med det och det var överallt både inne i munnen och utanför. Ja det var helt enkelt okontrollerbart och jobbigt. Gurka tycker jag bäst om, ja och så apelsin förstås. Herrikoverts går ner det med. Mammis brukar säga att jag är lik min pappa - en rikig soptunna som allt slinker ner i. OFÖRSKÄMT sagt av henne tycker jag, Man måst ju se vad som är gott och det är ju det mesta. Även ett gott äpple.

Ska kolla vad mammis gör i köket för jag hör pannorna skramla och hon har pratat om pannkakor. Måste kolla ....

Hej igen nu har jag hunnit bli 5 månader och  vågen säger 5,5 kilo. Hujjj säger mammis det var inte lite det. Hon kan ju själv ställa sej på vågen så garanterar jag att hon svimmar. Det vet jag för det är bara en massa pulverdrickande just nu. Fyyy va läbbigt.

Livet går bara vidare här . Jag äter, sover, växer, jag har fått alla mina 6 tänder och sen hittar jag på med massor av bus. Min pappa är rätt trött på mej och en dag så la han mej. Fy vad läskigt det var. Jag blev faktiskt rädd för honom, men skam den som ger sej. Jag sprang rakt på honom i sidan och han vände och skulle ta mej men mammis satt vid sidan om så jag hoppade upp i hennes knä. Ha ha han kunde inte ta mej!!! Då hör man mammis ljuva röst " retsticka där, var snäll mot de andra annars råkar du snart illa ut".

Nu är det kärlek här i huset. Smulan har blivit kär i en jackrussel som brukar gå förbi ibland tidigt på morgonen. Så nu sitter hon vid grinden och väntar på honom så fort hon kommer ut. Jag brukar retas med henne, men gud vad arg hon blir den där lilla divan. Hon har visst inte fattat att jag väger mer än vad hon gör och jag är större än henne. Nej det är klart jag kallas ju fortfarande fär Bebbis. Jag trodde jag hade fått namnet Betty Boop, men det ända jag hör mammis ropa är "Bebbis", det är bara mammis dotter "Nessa" (mammis andra prinssesa) som kallar mej för boop boop. Jag förstår mej inte på de där 2 benta.

Nu ska vi snart på utställningar, vi skulle ha varit i Bollerup men tyvärr så blev det inte, så nu får vi se vad som kommer härnäst. Jag vet säkert att vi ska till Höör för dit ska syrran Alice med. Det ska bli sååååå kul och träffa henne igen. Hon är visst lika busig som jag för häromdagen hade hon fått tag i en krukväxt och dragit runt med i hela huset så när Jessica och Susanne kom hem var det jord och blomdelar precis överallt i huset. "Sååå jobbig är inte jag":)undrar om hon lärt sej det där med charm, för det tar jag alltid till och det funkar här i detta huset.

Jag är inte minst nu längre för Nessas lilla Dite har fått 8 valpar, så nu är det bara valp-prat med Nessa hela tiden. Det filmas och fotograferas och mailas hela tiden. De är en vecka gamla nu. Hoppas ingen ska stanna för så är jag snart minst igen, i alla fall för en liten tid.

 Det pratas om att Ida ska paras igen och då hoppas jag verkligen att jag får en syster, en riktig helsyster, för det skulle vara kul. Jag vet att om Ida paras så får jag en syster. Sååå dum är jag inte. Hummm undrar hur lång tid till det tar? UUUjjj vad vi ska busa hon och jag. Mammis önskan är ju en svart/vit liten flicka efter Ida. Tyvärr så är jag ju inte svart men det spelar ingen roll för jag är det godaste som finns det säger mammis till mej varje dag, ja flera gånger om dagen. När jag sitter och tittar på henne så säger hon alltid " ack mitt lilla troll du är det goaste som finns" och så blir det pusskalas. Jag vet att hon älskar oss alla 5 lika mycket för hon säger så till oss allihop.

Nej nu bara måste jag ut och kissa..

Hej gott folk. Ja så är jag då 6 månader. Jag väger 6 kilo och är relativit nöjd med mitt liv. Jag kunde gott få mycket mer mat men se det har mammis satt stopp men annars är det ok. Nu har vi sniglar i trädgården. Grannen grävde i sin trädgård och kastade alla hussniglar i buskarna vid gränsen och se hit in kom de. De är faktiskt kul att ha dem och skramla runt med dem i munnen, speciellt om mammis ser det för hon gillar det inte alls. Ve och fasa en gång bet jag sönder en och FY vad äckligt det smakade så det gör jag inte om.. Det är jag som är "the Iron Lady" i huset.Nu får alla rätta sej efter mej. Jag vägen mer och är större än både min mamma och min kusin så de har ingen chans och killarna tycker jag är för busig så alla ger sej för mej utom mammis.

Nu packar vi för fullt här. Vi ska flytta så snart byggherrerna är klara med vårt nya hus som ligger i Slågarp i Trelleborg. Det ska bli kul. Vi får mycket större trädgård och mammis får alla sina goda vänner på nära håll och sedan det bästa av allt Nessa bor granne med oss. Vi älskar allihop Nessa hon är toppen.

Vi ska till Höör på utställning den 18 maj. Det ska bli spännande OM vi nu kommer dit. Mammis bil har lagt av och vi måste ha en ny bil. Stackars mammis hon har så mycket att göra och ändå har hon all tid i världen för oss alla fem både för lek och kel. Ja vi har det verkligen bra.

Nu ska jag ut i solen och njuta hej då så länge.

Forts. följer