Tibet betraktas som rasens ursprungsland. Ursprunget skulle vara de hundar som hölls i de tibetanska templen och som de tibetanska buddisterna betraktade som heliga. Kännedomen om dessa hundar sträcker sig bakåt i tiden till 500 år efter vår tideräknings början. Efter den 1583 grundade Manchu-dynastin (Ming-dynastins sista fästen föll 1644) brukade Tibets överhuvud Dalai Lahma ge exemplar av dessa heliga hundar som gåvor till de kinesiska kejsarna, som höll dem tillsammans med pekingesernas föregångare i det kejserliga palatset. Gamla kinesiska tavlor visar kortbenta hundar, klippta att likna lejon, huvud med kraftigt skägg och mustasch och helt olika det släthåriga pekingesehuvudet.

År 1908 besökte Dalai Lahma den kinesiska änkekejsarinnan Tz'u-hsi (Ci Xi) och gav ett flertal exemplar till henne. Tz'u-hsi dog dock samma år men hundarna fanns kvar i palatset. I och med att kejsardömet störtades 1912 minskades antalet personer vid hovet. Mänga hundar följde med de avskedade enuckerna och en större spridning utanför palatset blev följden.

Efter hand kom de hundar som föddes i Kina att fjärma sig från sitt tibetanska ursprung och därför har de som vill betrakta Kina som rasens ursprungsland inte helt fel.

När Miss Hutchins år 1930 återvände från Kina till Irland via England hade hon med sig fyra små långhåriga hundar av en ras som i Peking kallades Tibetansk Lejonhund.

Två var hennes egna, Lugn Fu Ssu, en svart-vit hanhund med bra huvud och något lös svans, vikt 6,6 kg, samt Mei Mei som tyvärr blev ihjälbiten strax efter karantänvistelsen.
De andra två var Shu Ssa, en svart-vit tik med mycket vitt, hon hade mer platt svans, mörka ögon och ett bra bett, vikt 5,4 kg samt Hibou, svart-vit hanhund, lite lättare byggd och lite mer högställd än Shu Ssa. Han hade bra huvud och käke samt en bra svans som bars väl över ryggen, vikt 6,2 kg.

Dessa två hundar tillhörde General och Mrs Douglas Brownrigg som fortfarande var kvar i Peking men återförenades med sina hundar 1931.

Ungefär vid samma tid hade Colonel och Mrs Eric Bailey infört flera hundar av liknande typ från Tibets gränstrakter. Dessa hundar kallades Apso.

Snart bildades Apso- och Lejonhundsklubben vilken vann Engelska Kennelklubbens erkännande som rasklubb. Emellertid visade det sig vid den första utställningen som hölls 1933 att det fanns betydande skillnader mellan Baileys och Brownriggs hundar.
Baileys hundar hade smalare skallar, längre nosar samt mindre ögon än Brownriggs och man insåg att det var frågan om två skilda raser.

Typen med rundare skalle, kortare nos och större ögon samt kortare ben kom så småningom att kallas Shih Tzu, medan den lättare typen med längre ben, smalare skalle och längre nos kom att kallas Lhasa Apso.

Lugn Fu Ssu, Hibou och Shu Ssa lade grunden till kennel Taishan, med ägare Lady Brownrigg.
Ungefär samtidigt som dessa första Shih Tzu kom till England, förde Fru Kaufmann, maka till den danske ministern i Kina, med sig tre exemplar av rasen till Norge, dit hennes make hade fått förflyttning. Här registrerades hundarna som Lhasa Terrier. Dessa var Aidzo, svart-vit hanhund född i Peking 1930, Leidza, brun tik född i det kejserliga palatset 1928, samt Schauder, svart-vit tik född i Shanghai 1931. Först 1939 kom dessa hundar att registreras under rasnamnet Shih Tzu, då den Norska Kennelklubben vände sig till England beträffande rasnamnet.

Fru Kaufmann skänkte 1933 en svart-vit son efter Aidzo och Schauder vid namn Choo Choo till drottningmodern i England. Denna hund användes ytterst sparsamt i aveln men kom ändå att få ett stort inflytande på rasen där, då han finns bakom nära nog alla engelska hundar av i dag. Choo Choo hade överbett och lång nos. Fru Kaufmann ansåg att överbett var det korrekta bettet. Under 30-talets senare del kom ytterligare importer till England. Av dessa är det bara Tashi of Chouette från Canada, en vit och brun tik som förde in leverfärgen 1938, samt Ming från Kina, en bra svart-vit tik 1939, som fått betydelse för rasens utveckling.

Andra linjer har dött ut, delvis beroende på att Shih Tzu-aveln nära nog upphörde i England under tiden f`ör andra världskriget. 1939 köpte Mrs Garforth Bless, senare Mrs Widdrington, Mee-Na of Taishan, som blev stamtik i kennel Lhakang.

Under 1940-talet lade Astrid Jeppesen, Danmark grunden till sin välkända kennel Börneholm. Till en början arbetade hon enbart med material som härstammade från Aidzo, Leidza och Schauder (A.L.S), men så småningom med brittisk inblandning.

1948 kom en ny import från Kina till England genom Major-General Telfer-Smollett, en tik, Ishuh Tzu, mörkt solid. Denna tik var den första som förde in de solida färgerna i både guld och svart. Wuffles och Mai-Ting importerades 1948 respektive 1949 och lade grunden till Lunghwa-linjen. Denna införlivades inte i den brittiska stammen förrän 1962.

Rasens första champion erhöll sin titel 1949 i Ta Chi of Taishan, en brun och vit tik, uppfödare och ägare Lady Brownrigg. Denna tik byggde på Lugn Fu Ssu, Hibou, Shu Ssa och Tashi of Chuette samt Aidzo och Schauder genom Choo Choo.

1950 startade kennel Antarctica, ägare Mr och Mrs K B Rawlings. Kenneln byggde till en början på avkommor efter Lugn Fu Ssu, Hibou, Shu Ssa samt Ming.
Miss Elfreda Evans, framgångsrik pekingese-uppfödare med kennelnamnet Elfann lät 1952 betäcka sin Shih Tzu-stamtik Fenling of Yram, senare Elfann Fenling of Yram, med den svart-vita pekingesen Philadelphus Suti T'sun of Elfann. Syftet var att förbättra rasen i vissa avseenden och detta skedde med den Engelska Kennelklubbens välsignelse. Intill fjärde generationen registrerades endast en tikvalp i varje generation, vilken återparades med en Shih Tzu. I fjärde generationen registrerades sex valpar, varav fyra gick vidare i aveln och förklarades som renrasiga Shih Tzu. Sannolikt finns i dag nästan ingen Shih Tzu i hela västvärlden som saknar inslag av denna "Pek-Cross".

Samma år 1952 kom en import till England från Taiwan eller möjligen Hong Kong vid namn Hsi-Li-Ya, en tik som förde in ljusare guldton som föreföll mindre recessiv än den rödgula. Öppna näsborrar och bra pigment var även andra bra plusstecken.

Flinthaugs Da-Wa var den första svenskägda Shih Tzun. Hon tillhörde friherre C. Leuhusen. Till färgen var hon lejongul med svart mask. 1950 ställdes hon ut för första gången och var då 4 år gammal. Något senare ställdes hon ut igen och vid båda tillfällena erövrade hon både Cert och CACIB.

Den första svenska Shih Tzu-uppfödaren etablerade sig 1951, genom kommendör och fru Anna Hauffman, kennel Shepherds. Det är kommendör och fru Hauffman som vi ska tacka för att Shih Tzu genom information i press och på annat sätt tidigt blev känd för en större allmänhet och inte bara för de som besöker utställningar. Kennelns två första Shih Tzu var dels tiken Lindevangens Choo Li, en import från Danmark som helt härstammade från Aidzo, Leidza och Schauder, samt hanhunden Wu-Lung Fengsao, med brittisk härstamning. Denna hund förde dock Choo Choo (A,S) på både fader och modersidan. I övrigt byggde han på Lung Fu Ssu, Hibou, Shu Ssa samt Ming i botten.

En dotter till dessa två, Shepherds Dangra-Tzu gav tillsammans med en solid svart hanhund GB Ch Shebo Shunde of Hungjao, som byggde på Lung Fu Ssu, Hibou, Shu Ssa, Ming och Ishu Tzu (som gett den solida färgen), bl a Shepherds Shunde Twang.

Fru M Lindebergs kennel av Brogyllen började snart efter Hauffmans med importen Flinthaugs Lung-Toy en hanhund och tiken Flinthaugs Li-Tzu. De var från samma kull och en produkt av mor-sonparning. Båda blev champions och gav flera fina avkommor.

Carl-Olov och Erna Ljungefeldt importerade år 1953 Börneholms Pippi, en tik som helt gick tillbaka på de tre norska hundarna (A,L,S) och de arbetade till en början endast med Björneholmshundar.

1959 importerade kenneln en svart-vit hanhund Fu-Ling of Clystvale.
Fu-Ling blev senare svensk champion. Denna hane var i sjätte led avkomma efter Pekingese-korsningen och kom flitigt till användning i aveln här i Sverige och han producerade åtskilliga champions.

Vidare kom från Björneholmskenneln Dhondup och Samdup. Dessa var efter Fu-Chi of Elfann som på både fader- och modersidan företrädde Pek-crossen. På moderns sida fanns också Hsi-Li-Ya. Från dessa linjer kom en rad champions, med eller utan inblandning av övriga svenska linjer.

1959 exporterade Kennel Jungfältets Jung Ming till Mrs M Longden. Denna hund gick helt tillbaka på A,S,L och kan återfinnas bakom åtskilliga brittiska champions. Han förde med sig ett underbart temperament, sundhet och stora pälsar i ljusa färger.

Nya kennlar med uppfödning av Shih Tzu kom till i ganska rask följd. Beldams, Mings, Ceholms, Nanking, Rosengården och Marinas för att nämna de äldsta.

Andra importer till Sverige gjordes av Kennel Larcing, ägare Evy Larsson, som från Danmark förde in Arsuk Wu-Tsung som blev Int & Nord Ch. Denna var efter Int Nord Ch Björneholms Wu-Ling (A,L,S) undan Luci Lu of Antarctica, som i botten förde Ming, Ta Chi of Chouette, Choo Choo (A,L,S) samt Lung Fu Ssu, Hibou och Shussa. Arsuk Princess Mi som blev S Ch var efter Björneholms Grim Ling (A.L.S) undan Hwa of Antarctica, som hade Pek-crossen på faderssidan genom GB Ch Shebo Wen Yin of Lhakang.

Även en helbror till Wu-Tsung, Arsuk Wang Poo har haft inflytande i Sverige liksom även andra hundar från kennlarna Arsuk eller Larcing. Dessa linjer företräddes främst genom kennlarna Ah-Kamas, Shih Moon, Liliencron och Fossella och har givit upphov till flera champions.

En dotter till tidigare nämnda Lindevangens Choo-Li, Shepherds Li-Phong (A,L,S) betäcktes med Wu Lung Fengsao. Kombinationen gav S Ch Shepherds Si-Kiang. Denna tik kom att ägas av Maria Lindberg som med bl a denna startar Kennel Brogyllen. Tillsammans med Ch Flinthaugs Lung Toy (A,L,S) faller S SF Ch Tinge-Ling av Brogyllen ut (ägare av Kennel Flinthaugs var Fru Heyerdahl i Norge). Med denna tik lägger Kris Sandberg grunden till Kennel Beldam.
Tillsammans med S Ch Fu Ling of Clystvale ger hon Int Nord Ch Beldams Fu-Mao-Thing. Från Kennel Beldam kom åtskilliga Champions.

Thinge-Ling av Brogyllen och/eller Beldams Fu-Mao-Thing finns bakom åtskilliga kennlar såsom Tempelgården, Lundehill, Bymarken, Lyckobringaren, La Mia och många fler, som var och en under 1960-talet och framåt producerat en lång rad Champions. Detta tillsammans med S Ch Fu-Ling of Clystvale, Arsuk eller Larcing-linjerna, Björneholms-linjerna eller andra norska linjer (A.L.S), men även med brittiska, då fler importer kommit till Sverige, ofta med i huvudsak Lhakang - Elfann bakgrund.
I början av 1960-talet lägger Mr och Mrs Leadbitter grunden till Kennel Greenmoss, med i huvudsak Taishan - Lhakang bakgrund.

Under 1970 - och 1980 - talen kommer en lång rad importer. Av dessa skall i korthet nämnas Int Nord Ch Kurts Boy of Lansu med i huvudsak Lhakang - Elfann bakgrund. Int Nord Ch Greenmoss Titfer Tat (Greenmoss - Elfann - Lhakang). S Ch Whitethroat Jarvis med liknande härstamning. Dessa tre hanhundar, vars avkommor har dominerat både i aveln och placeringarna i utställningsringarna under senare delen av 70 - och 80 -talen, är importerade av Anita Berggren, Kennel Anibes.

En annan import var Int Nord Ch Whitethroat Mr Wu, importerad av Eddie Engstrand, Kennel Bellona. Mr Wu producerade bl a. tillsammans med Jungfältets Ki-Li (e. Kurts Boy of Lansu u. Jungfältets Chi-Lai) Int Nord Ch Anibes X-tra Special Oliver, en hund som var sin tids vinstrikaste Shih-Tzu.

Under samma tid (70 - 80 - talen) importerade Br rre Hasle, Kennel Boreas', flera hundar till Norge med likartad härstamning som de ovan nämnda.

Under senare delen av 80- och 90 - talen har ytterligare importer förekommit från kennlarna Greenmoss, Keytor, Santosha, Bellakerne m.fl. Några importer har kommit frän USA och Irland medan karantäntvångets upphävande från EU-länderna på kontinenten hitintills endast resulterat i ett fåtal importer.

Under hela den tid rasen funnits i Sverige har det förekommit utbyte av hundar med Norge i bägge riktningarna.
I dagens stam av Shih Tzu i Sverige dominerar de brittiska linjerna över de skandinaviska (A,L,S).

Rasens hemland är England.

Hämtat från Shih-tzu klubben sv