7- 9   Aug. Ida har börjat löpa. Hon håller sig så otroligt ren så man kan inte veta 100% vilken dag det börjar.

17 till den 24 aug har vi varit hos Anita och hälsat på Olli  som inte visar någon    

                                     tendens till att vilja para.

Ja så var vi hemma igen. Min dotter kom och tyckte varför inte se om Kalle vill då.  Sagt och gjort en 6 år gammal man får för första gången i sitt liv testa en flicka. Vilken lycka. 2 minuter senare var det över, förvisso blev det inget häng men trots allt han gjorde vad han skulle. Vi testar en gång i morgon också beslöt vi.

Mycket riktigt han gjorde vad han skulle men nu var det 17é-19é dagen och intresset var inte så stort.

Ja vi får väl se vad som händer nu.

Jag tror inte mycket på det.

Naturligtvis ångrar jag att jag inte lät honom para henne från början. Han hade med all sannolikhet klarat det galant om han fått testa mer än en gång och fått testa när det var riktigt högtid också.

Kalle är större än Ida så det var till att ta fram telefonkatalogen och den gick hon villigt, viftande på svansen, upp på. Hon har verkligen fått smak för detta.

21 Sept. ( 4 veckor) Vi har varit på ultraljud idag – negativ resultat- inga bebbar i magen.

Usch vad besviken jag är. Först väntar jag på hennes löp i 6 månader ( hon löpte på 12 månader denna gången) sen far jag som en tosing fram och tillbaka till Skivarp varje dag i en vecka och så blir svaret - Zerro.

Bättre lycka nästa gång.

Jaha så åkte vi på skendräktighet också???

Kan detta verkligen stämma. En tjej som plötsligt börjar slås för att få de andra hundarnas mat. Sur och vrång vill inte gå ut alls. Ja kanske 20 meter men det är också max efter det får jag blickar som skulle kunna döda. En liten tjej vars mage jag absolut inte får röra och hon som älskar att ligga hos mej och gosa och klia magen.

12 okt. nu får det vara nog. Ilsamtal till veterinären – snälla jag måste komma min älskade lilla flicka måste vara sjuk. Kan jag komma nu?

Tack och lov fick jag tid 2 timmar senare. Vem kan nobba en desperat matte?

Efter en röntgen så ser vi orsaken -EN LITEN BEBIS-. Tack gode gud hon är frisk och allt trams har en förklaring. Lyckan är stor nu.

Ja så har vi börjat med valpfoder och redan efter några dagar verkar allt bättre. Hon får vad mat hon vill ha. Hon njuter i fulla drag och så gör jag. Stjärnan i mitt liv drar verkligt nytta av sin mammis till 100% och det får hon så gärna. Hon vet att linda mej.

Idag den 16 oktober känns visst hela världen tung för en liten dräktig flicka. Magen är stor och tung och ständigt i rörelse. Det bästa är att ligga på soffa och parrera sparkarna. O Fy O Ve det sparkas på tarmarna också och det luktar ju så illa. Då gäller det att titta på mammis helt oförstående och undra VEM som står för den odören för det är absolut INTE hjärtegrynet Ida. Då frågar mammis vad bebbarna gjort och får en svansviftning till svar och så är allt frid och fröjd igen. Hon är så ljuvlig med sin mage och alla olater men hon har blivit otroligt mammi jag kan inte lämna henne alls, hon ska vara där jag är.

Så var det den 19 oktober. Idag vill Ida bara vara ifred idag. Hon har svårt för att sitta, magen är i vägen. Stackars mammas lilla hjärtegryn, hon tittar så på mej med sina mörka sammetsögon. Så får jag prata lite om bebben och nu får jag faktiskt klia på magen igen, ja kanske inte på men vid sidan av. Högtidligt. Jag undrar jag hur länge hon ska gå.  Jag tycker den ligger nere i ljumsken, så obekvämt är det säkert att ha en bebbe liggandes där.

Jag har i allafall en aning om att det kanske inte bara är en som vetten sa. Jag tycker det är för mycket rörelser överallt i magen. Är det bara EN ja vad månde det då bliva när den redan är så vild i magen. Det är ju bara så Spännande.

Nu har det hänt en hel del. Vi kom till min dotter och där var det inget liggande. Nej det var fullt ös hela tiden. Upp och ner i soffan, ut och in i trädgården. Ja inte förstod jag något. Så höll damen ifråga på i 2 dagar m.a.o. till i förrgår. I går la hon sej så igen och MAT? nej tack det passar inte mej alls. Hon såg ut att tycka att fjäska det kunde jag göra för någon annan. Hon ville bara vara ifred.

04,33 i morse den 25 oktober 2007 väckte hon mej. 04,45 gick vattnet. 05,29 kom första lilla tiken - 189gr. 6,23 kom systern -153gr.

De är så underbart söta och Ida är en otrolig mamma. Hon passar på dem hela tiden.

Nu får vi bara hoppas att allt går bra framöver också.

26 okt.Första natten med bebbarna har varit mycket bra. De sov 2 timmar sedan var det pip i lådan och då såg Ida till att de hamnade rätt och fick mat. Naturligtvis hade jag tänkt hjälpa henne men fick reda på att det här klarar hon själv (hon lägger huvudet över dem). Hon spänner ögon i mej och på det sättet får jag reda på att min hjälp inte behövs. Hon är underbar för när hon inte klarar det själv då får bebbarna pipa till jag har hjälpt dem. Första dygnet och de har tagit sej 20 gram i vikt. Phu vad skönt det kändes när vågen visade en ökning i vikt.

Hon blänger surt på mej när jag lyfter ut henne och vill in igen direkt men se kissa det måste man. Vi har haft liten envishetskamp vid varje tillfälle och nu verkar det som hon insett att jag inte ger mej, för hon skyndar sej att kissa så hon kommer in igen. Tänka sej bebbarna är kvar tur för mej det, blicken jag får säger ungefär - det där gör du inte om igen hör du det-.

27 okt Så var andra natten över. Den har varit lite stökigare. När de två små damerna är hungriga så ska de ha mat och det ska vara NU och inte ska det letas inte utan de protesterar högt direkt. Stackars mammas lilla hjärtegryn hon har fullt upp men hon är så duktig och så försiktig med dem. Inatt var hon tvungen att lämna dem för att gå ut och bajsa. Det tog ju lite tid. Dålig i magen var hon. In kom en nerkletad, våt och kall liten Ida som ville direkt ner till bebbarna. Jag fick avstyrt det hela. Torr, ren och varm var hon tillbaka hos sina bebbar efter en liten stund. Lyckan var fullkomlig både från mor och barn, allt var frid och fröjd igen

De äter i alla fall ordentligt 22 gr även andra dygnet. Det känns skönt för mej (det är första kullen för oss båda) att de är friska, äter ordentligt, gott gry och humör är det i dem bägge två. UNDERBART.

28 okt. Tredje dygnet avverkat, jag undrar vem av oss som är tröttast. Det är 2 timmarspass men de tar sej i vikt ca 35 gr detta dygnet så allt jobb är värt glädjen av att se vågen stiga för varje dag. Ida den stackaren har det inte lätt. Hon flåsar och hon flåsar så idag ringde jag djursjukhuset och det är tydligen inget ovanligt att de flåsar så, bara bröst är mjuka och tempen nere så är det ok. Skönt att få det beskedet. Idag har Ida självmant lämnat bebbarna i flera omgångar och suttit i mitt knä och kelat. visserligen inte många minuter med dock. Det känns skönt att det också kom.

Det var roligt att se denna prosedur först blev det ett par steg, där vände hon sej om och stirrade på dem som om hon inte trodde sina ögon när de låg tysta kvar, sedan ett par steg längre bort - samma stirrande- så höll hon på bit för bit till dess hon kom ur rummet. Sen var det klart men vilken fart det blev när bebbarna pep. Det var som hon hade en raket, hon var hos dem på sekunden. Hon tittade på mej med en blick som sa - ser du mammis de är fortfarande kvar båda två - och sedan blev det pusskalas. Nu trillade faktiskt en tår på mammis kind. Detta är verkligen en livsupplevelse att få följa.

29 okt. I natt har vi sovit relativt bra. Bebbarna har ätit och somnat om igen. De blir ju större för var dag och de växer verkligen. MZ har tagit sej 52 gr och MT har tagit sej 41 gr.

De är så underbara nu när de börjar flytta sej lite från Ida så man kan se dem i aktion. Härligt. Ida börjar vara ifrån dem en liten stund då och då. Jag tror nog hon behöver röra på sej. Hon kladdar med maten och äter bara om det är extragott i maten. I ärlighetens namn får vi nog erkänna att valpmaten inte har varit någon höjdare i hennes ögon och ändå har vi Hill´s valpmat.

Konstigt, men när de alla fått igång mej och alla fått sin mat och varit ute då går de och lägger sej igen. Jag som nog är den tröttaste är uppe. En blick på sängen - men nej det ska jag nog inte-.men visste är det lockande när Ida snarker som en gris. Skönt att hon får vila och koppla av lite nu för det behöver hon.

Idag den 1 november är bebbarna 1 VECKA. Tiden går fort och de har mer än fördubblat sin vikt. De mest äter och sover nu, en har börjar morra men vilken av de två damerna det är kan jag inte säga. Mei-Zy är uppe och tränar att stå på alla fyra benen men det slutar alltid med att hon rullar runt. Ida lämnar lådan lite längre stunder då och då. Hon vill gärna vara ute i trädgården med de andra till stor lycka för Smulan som verkligen saknat sin kompis jättemycket och varit riktig deppig.

Smulan har fått lov att titta i den där konstiga lådan som plötsligt börjar pipa och som är såååå viktig för Ida. Hon var säkert 3 meter lång när hon skulle kika över kanten ner i lådan. Jag tog upp en valp så hon fick hälsa på den och lyckan var stor när förvåningen, över det där som pep och rörde på sej, hade lagt sej. Hon viftade på svansen för kung och fosterland. Sen gav hon mej en blick som sa - Waw mammis - och så sken hon som en sol av lycka att få vara involverad i detta stora som händer nu. Härligt att se min lilla stumpis glad igen.

Ska bli roligt att se hur hon ska agera när de är lite större.

8 november - 2 VECKOR gamla. Dygnet går mest till att äta, sova och träna benen. Faktum är att man hör inte mycket från lådan. De är otroligt nöjda med sina liv. Ida är en fantastisk mamma. Det är härligt att se dem när de ätit klart, då kryper upp till Idas huvud och sen är det kel en bra stund till de somnat och då smyger hon iväg ut ur lådan. Hon är verkligen glad för sina valpar. Hon är så varm,  mjuk och omtänksam om de små och hela tiden har hon 100% koll på dem. Både mor och barn njuter verkligen av denna tiden och så gör jag som åskådare. Jag tänker många gånger att det var tur att det var 2, varken mer eller mindre, denna vår första gång, för allt är så lugnt och harmoniskt. Både Ida och jag hinner med.

9 november en STOR dag i valparnas liv. De har öppnat ögonen och sigit in i ljusets värld, men vad söta de är med dessa stora ögon. Nu händer det små under nästan varje dag. Det är en fantastisk upplevelse att få följa. Det är trots allt min och Idas första kull. Jag tror dock att jag mammis är mest imponerad.

Nu är bebbarna stora och det märks på Ida. Hon har koll på dem mest hela tiden men går bara bort och tittar till dem över kanten på lådan. Tidigare var hon inne hos dem och kollade upp dem.

10 november - Det snöar, Det snöar - vilken yra av glädje hos de stora hundarna. Hela gänget bara måste ut. Tur att valparna klarar sej själv långa stunder nu för det tar lite tid att bli varm och torr när en nersnöad mamma kommer in. Ja vilket hundliv vi lever men kul har vi. Livet blir aldrig tråkigt i detta huset.

11 november - Nu springer småflickorna omkring  på alla fyra inne i lådan så det blir nog snart till att flytta till stora hagen. Det är så härligt för när jag tar upp en valp och gosar och pratar med den så tittar den faktiskt riktigt stort på mej med ögon som säger - hej du damen dej känner jag igen-. Härligt

Jag låg och läste idag och vem kom inte och la sej på min höft om inte Ida. - där brukar hon alltid ligga -. Lyckan bara vällde upp inom mej och naturligtvis blöt som jag är så trillade tårarna. Jag har verkligen saknat vår närhet och det har tydligen mitt lilla hjärtegryn också gjort. Underbart att se att hon är sej lik igen.

12 november - Huj nu går det undan i lådan. Ida tittar på mej precis som om hon undrar ska de förflytta sej så här fort? Jag hinner inte med. Idag fick de avmaskningsmedel

de små liven. FY det var inte gott. De klöktes och spottad på alla håll och in i munen kom det där äckliga igen sen fick de hicka ovan på alltihop. Stackars barn. Ida var inte god på mej - hur kan du göra så med mina bebbar? vad håller du på med? Nej hon var riktigt sur på mej. Förhoppningsvis är det glömt i morgon igen.

15 november - Töserna är 3 veckor idag och har passerat 1 kg sträcket. Tacka sjutton för det. De äter och äter och.... Ida tycker nog att den där mjölkbaren håller ju öppet 24 timmar om dygnet. Hon är nog lite trött på det för hon sticker gärna och lägger sej under mitt skrivbord. Valparna har fått flytta till den stora hagen så de kan träna sina ben. Mei-Zy springer relativt stadigt omkring i hagen Miz-Ty staplar med bakefter och viftar på svansen. De fick var sin nalle och det blev kuddnallar direkt. De är två riktiga mystjejer så goa så. Nu kan Stumpis sitta och titta på dem på nära håll. Ingen kan vara lyckligare än vad hon är. Hon pratar med dem och sen tittar hon på mej och pratar med mej. Hon är  så  ljuvlig denna  lilla tös, hon skäller inte utan pratar långa ramsor och hennes ramsor varierar mer och mer. Det nya är nääääääääääääää kanske har jag sagt nej för mycket till henne när det gäller valparna. Detta är lycka.

21 november - Första måltiden serverades idag. Ja det blev många goda skratt så tårarna föll. Något kladdigare har jag då aldrig skådat men lite hamnade så småningom i munnen och av uttrycket att dömma så var det visst riktigt gott om än lite konstigt både i smak och konsitens. Det blev dock Ida som åt upp det till slut och tjejerna höll så gärna till godo med brösten. Ja vad månde bliva?

23 november - I natt har vi varit uppe med valparna. Lite ont i magenpip. Det var ungefär som Ida i sin förtvivlan sa till mej  - Se nu vad du ställt till med. Nu får DU fixa det här. Det är du som serverar allt konstigt till dem.- Jag masserade magen och så kom dagens förskaffning hur lätt som. Visst jag städade och allt var frid och fröjd, sedan fick jag den där blicken till TACK av Ida. Den där varma blicken som strålar av kärlek och som når ända in i min själ. Den kärleken är ömsesidig. En puss och jag somnade om igen strålande av lycka. Det gjorde Ida med "mycket stolt över sin mammis som fixade det hela" det tror jag i alla fall att hon tyckte. 

29 november - Fröknarna är  5 veckor och väger 1500+. Idag har vi ändrat om i köket för nu räcker inte hagen till längre. Det är två mycket bestämda damer som talar om väldigt högljutt att de vill komma ut i stora världen. Så jag tänkte börja med köket.

Ida är rätt trött på dem nu. De drar och sliter i henne och nu har tänderna börjat att visa sig. Stackars mammis lilla hjärtegryn jag kan ju tänka mej hur ont det gör men hon lägger sej så snällt för dem så de får dia i alla fall. När de blir för våldsamma så slickar hon dem så nätt på huvudet så de lugnar ner sej. Hon är så underbar den lilla tjejen och vilket tålamod hon har med dem. Det är annat än när hon sätter killarna på plats då tror hon att hon är en rottwailer då är det ingen pardo´n inte. Killarna är som små lamm i hennes tassar.

7 december - PHUUU nu är det fullt upp. Detta har tagit riktigt mycket på Ida så hon drar sej undan och tycker det räcker med att uppfostra de små trollen, nu är det mammis som får stå för mathållning, städning och bakdelsrengöring. Det går i ett från tidiga morgon till sena kväll och sen har vi ett nattmål. MEN vad underbara de är. Två riktigt tuffa tjejer som inte backar för något. Nästa minut är de så mjuka och keliga sååå. BUS ja det är det mest hela tiden - soumobrottning med allt tilllåtet-. Det springes, skuttas och hoppas kanske tur det så mycket som de äter. Var är de nu då?

13 december - Idag är det Lucia och bebbarna har blivit 7 veckor och införskaffat sej en vikt av 2 kg - PHUU nu är det jobbigt att dia dem för de har fått tänder- och inte vet jag varför de alltid ska avsluta sutten med ett tjyvnyp. I går kväll var det ju Lussevaka och det firade bebbarna med att hitta lösningen på grindlåset - lätt fixat - sen stack de på rymmen. Oturligt nog för dem så hade vi koll på dem och efter en stund åkte de tillbaka in i hagen igen - men skam den som ger sej - en stund senare var de ute igen. Dumt nog för nu blev det andra säkrare lås på grinden. Undrar jag om jag ska ha fler bebbar, det tål och tänka på, men mammis tycker ju bara det är så underbart så vi får väl se.

20 december - De är 8 veckor och nu finner de sej inte i att inte få springa i hela huset. De säger ljudligt ifrån. Mammis har bestämt sagt ifrån att kök och hall är tilllåtet sedan är det stopp. Jag håller med henne för det är inte såå lätt att hålla reda på dem. Idag fottades de och då fick de träffa tomten för första gången men tuffa som de är så var han väl inget konstigt. Ja de barnen de barnen, undar vem de brås på? Nu ska snart Miz-Ty flytta till sin familj  mammis har pratat om det med mej men nog blir det svårt även om vi vet det. Den dagen kommer inte att vara rolig men samtidigt så får jag det lite lugnar, bara ett yrväder att hålla koll på. Bebbarna har badat idag och det gick hur bra som heslt, inte ett ljud hördes varken vid bad eller föntork. Nu ska mammis äta lunch och då är det bäst att hålla sej framme för hon bjuder alltid på något gott. Hej då till nästa gång.